sjuk:(
Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv!!!!!
Det börgade i måndags. Kände mig lite hängig på dan och börgade må illa sista timmen. Fick ingen skjuts hem eftersom mamma inte kunde. Så jag tog bussen hem. Och TACK GUD att Emma var med mig, annars vet jag inte vad som hade hänt:S För jag svimmade av på bussen och sen börgade jag få sura uppstötningar. Så vi gick av bussen vid tuvan i bergsbyn och det blev lite kräk och höll på att svimma ytterligare någon gång. Dessutom hyperventilerade jag ett tag så pass att emma blev lite skrämd:] men vi har ju vår ubildning på omvårdnadsprogrammet, och det syntes. Vi hade allting under kontroll och mamma sprang hem från jobbet för att hämta bilen och komma och hänta oss. Under tiden låg jag med fötterna på en bänk, Huvudet på min väska och mina gympakläder under mig för att ta bort lite kyla. Det gick ganska bra. Det jobbiga blev när jag komme hem! Men det är inte den skönaste historien så jag klipper bort stora delar av den för att göra den läslig.
Jag tillbringade i alla fall nästan hela kvällen i badkaret och mådde så dåligt att jag trodde att jag nästan inte skulle överleva. Yrade, svimmade stup i kvarten, frös, blev så uttorkad att jag trodde att ända sättet att komma tillbaka till livet var gemon dropp på sjukhuset.
Jag var totalt utan energi, inte en droppe vätska i kroppen, blå om fingrar, tår och mun, svimmade så fort jag satt eller fick hjälp att stå (och även när jag låg ner ibland) Det var hämskt!
kunde inte sova för att hela kroppen värkte av vätskebrist och all annan brist i cellerna. Kunde inte ta alvedon eller dricka eller nått och få behålla det. Tisdag mådde jag å PISS..!!!! slutade dock svimma och så någon gång frammåt dagen. Men jag såg ut som ett spöke och kände mig dödssjuk. Men jag börgade dricka vätskeersättande och vanligt vatten i små mängder.
Sen har jag väll blivit gradvis bättre men det är inte föränn nu idag som jag börjat äta någon deciliter av något som mamma gjort som såg ut som barnmat och det är först nu som jag klarar av att ta mig ur sängen utan hjälp(även om dte är jobbigt). Så man kan säga att jag inte har ätit nått som kan kallas mat på tre dar:S:S:S Inte bra!
Nej nu ska jag försöka att äta något. Hoppas att jag inte hann smitta någon:S Hejsvej
Det börgade i måndags. Kände mig lite hängig på dan och börgade må illa sista timmen. Fick ingen skjuts hem eftersom mamma inte kunde. Så jag tog bussen hem. Och TACK GUD att Emma var med mig, annars vet jag inte vad som hade hänt:S För jag svimmade av på bussen och sen börgade jag få sura uppstötningar. Så vi gick av bussen vid tuvan i bergsbyn och det blev lite kräk och höll på att svimma ytterligare någon gång. Dessutom hyperventilerade jag ett tag så pass att emma blev lite skrämd:] men vi har ju vår ubildning på omvårdnadsprogrammet, och det syntes. Vi hade allting under kontroll och mamma sprang hem från jobbet för att hämta bilen och komma och hänta oss. Under tiden låg jag med fötterna på en bänk, Huvudet på min väska och mina gympakläder under mig för att ta bort lite kyla. Det gick ganska bra. Det jobbiga blev när jag komme hem! Men det är inte den skönaste historien så jag klipper bort stora delar av den för att göra den läslig.
Jag tillbringade i alla fall nästan hela kvällen i badkaret och mådde så dåligt att jag trodde att jag nästan inte skulle överleva. Yrade, svimmade stup i kvarten, frös, blev så uttorkad att jag trodde att ända sättet att komma tillbaka till livet var gemon dropp på sjukhuset.
Jag var totalt utan energi, inte en droppe vätska i kroppen, blå om fingrar, tår och mun, svimmade så fort jag satt eller fick hjälp att stå (och även när jag låg ner ibland) Det var hämskt!
kunde inte sova för att hela kroppen värkte av vätskebrist och all annan brist i cellerna. Kunde inte ta alvedon eller dricka eller nått och få behålla det. Tisdag mådde jag å PISS..!!!! slutade dock svimma och så någon gång frammåt dagen. Men jag såg ut som ett spöke och kände mig dödssjuk. Men jag börgade dricka vätskeersättande och vanligt vatten i små mängder.
Sen har jag väll blivit gradvis bättre men det är inte föränn nu idag som jag börjat äta någon deciliter av något som mamma gjort som såg ut som barnmat och det är först nu som jag klarar av att ta mig ur sängen utan hjälp(även om dte är jobbigt). Så man kan säga att jag inte har ätit nått som kan kallas mat på tre dar:S:S:S Inte bra!
Nej nu ska jag försöka att äta något. Hoppas att jag inte hann smitta någon:S Hejsvej
Kommentarer
Postat av: Matilda
Oj, shit. Jag och Erik funderade vars du har varit. Tänk om hon är sjuk? Nae, det trodde inte Erik... Skönt att du lever i alla fall! Krya på dig!! =)
Trackback
