förvirrad var ordet

Men för vad? för det mästa.
för osäkerheten i mig skälv och osäkerheten på andra.
Det där lilla som gör att man väljer något över nått annat, gör man rätt?
vad andra tänker, tänker som jag?
Känner? som jag? 
vill?
jag kan inte sätta ord på det så jag kallar det konstigt, kanske ovant, lite roligt. 
förvirrande
alla känslorna, för olika och samma saker 
som smälter ihop till en konstig sörja, smörja, gegga. 
Knasigt, tokigt, otippat och galet. 
Förvirrande
Men leendet ler,
och det är härligt.
På nått förvirrande sätt. 
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0