går på instinkt. innombords är det tomt. för jag har ingen ork att stå emot gråten om jag tänker på det. Jag är inte gjord för sånt här.

Förstår hur det känns men det är knappast slutet. Du åker till Umeå, två timmar och du är hemma igen. Du blir inte ensam där utan kommer att träffa en hel massa nya trevliga människor. Du kan alltid ringa hem. Du har helt enkelt inget att känna ångest inför! Hoppas att allt går bra! :)

men elin, de där klarar du fint, du har ju nära hem. tänk inte på det bara! =)