saknar många just nu. Speciellt en person.
Har varit en ensam sommar.



Hur ska man kuna välja? alltid vara som det varit? från den ljusa sida (som jag tvingat fram ur mig själv) så kanske de är bra att lämna något som är bra, då kommer man ihåg det som bra,och inte som det man blev less på. Eller ska man leva vidare på tråden och sluta knyta knutar?
Är i ett mittenläge som gör att jag får det sämsta av båda världar.
Har börjat söka lägenhet och närmar mig beslutet att bege mig mot studentlivet. Just den delen kändes väligt lockande. synd bara att jag är osäker på vad jag vill bli så att jag kan plugga något som jag känner mig jätte motiverad till så att jag vill lägga ner mke energi. Just nu så är jag osäker på utbildningen till hands. Men samtidigt känns det för tillfället bättre än det ända andra alternativ jag kommit på. Just det andra alternativet känns som något som lagts framför mina fötter som en fallgrop som är trixig att komma runt. Alla förväntar sig att jag ska falla i. Men jag vill inte, det känns för klyché.
Så ska frammåt iaf, för backa har jag insett inte funkar.
Men åt vilket håll ska jag gå? Hur ska jag komma fram till vilket håll jag ska gå?
Om jag blir sinnessjuk, hittar ni mig uppe i ett träd.