Ska snart påbörja min första sommarjobbsdag. Börjar kl.14.00 på kirurgen 2, skellefteå lassarett. Jag håller på att gå i bitar av nerver. Gör allt i min makt för att inte tänka på det. Fattar inte varför jag reagerar såhär. Jag har ju redan varit där i hela 5 veckor(praktik). Men det känns som om det är allvaret som börjat nu. Jag har för höga krav på mig själv, jag vet! Men jag vill att alla ska tycka att jag är bra, jag vill kunna ALLT och kunna det dirrekt. Inte möjligt kanske, men sånära superwomen jag kan komma vore bra. Jag har svårt att inse att de andra jobbat i många år och också börjat någon stanns. Men jag vill smälta in i deras arbetstämpo och kunskapsnivå dirrekt. Ja g kan tycka att det känns jobbigt att fråga om inte allt för svåra saker, det får mig att känna mig dålig. Men det är definitivt något jag ska arbeta på att ändra inställning till. Göra rätt går före att verka bra!
Men någon stanns under alla ytliga nerver känns det kul. Jag måset erkänna att jag känner mig ganska stolt över att fått sommarjobb på lassarettet:] 
 

Jag kan ju tilllägg att jag fortfarande inte är helt frisk. Mår inte lika dåligt, men inte bra heller. Men jag ska fråga dom när jag kommer dit om det går att jag jobbar endå, annars får de skicka hem mig.

Håll tumarna för mig idag.